måndag 10 september 2012

Nästa gång något hemskt händer, gör jag så här.

Vaknar med ett ryck ur en mardröm. Jag och min vackra hund passerar genom en hage med mängder av fluffiga vita kaniner. Jag ger noga akt på att Janna går vid min sida så att hon inte ska jaga dem. Plötsligt märker jag att en av kaninerna är ondskefull. (Djur besatta av medveten ondska har förekommit i mina drömmar förut. De är mycket obehagliga.) Jag måste grabba tag i nackskinnet och på det viset bära den fram till grinden för att den inte ska hoppa upp och slita upp buken på Janna med sina sylvassa tänder.Vi passerar grinden och stänger den bakom oss. Vilken lättnad, Janna klarade sig oskadd och jag med. Nu ska jag kasta tillbaka kaninen in i hagen. Jag försöker släppa ner den, men märker hur den kränger runt och försöker bita mig i armen. Jag måste kasta ner den med kraft. Den landar på nacken och ligger sedan livlös. Det rinner blod ur analen på den. Nå, det var ju inte meningen att ta död på den, men jag är ändå mest lättad att vi klarade oss oskadda.

Men så ropar någon jag haft i sällskap förfärat "Titta på Janna!" Jag vänder mig om och ser att hon ligger livlös på samma sätt som kaninen. Dessutom ligger tarmarna utanför. (Den onda kaninens hämnd... det finns ju ett mått av humor i detta alltså.) Nu till det viktiga: Jag vrålar omedelbart ut min sorg från de djupaste lagren. Hejdar mig lite, är hon verkligen död? Vill ju inte störa henne i dödsögonblicket, så jag tystnar några sekunder tills jag ser att livet verkligen runnit ur henne. Då vrålar jag igen, ännu värre än förut, vräker ur mig en asfaltssvart massa. Åh Gud så skönt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar