torsdag 20 september 2012

Tjockt trist

Det är nattskiftsdags igen. Men jag känner att jag behöver semester. Detta känns tjockt trist. Hade skrivit ett tag på ett nytt inlägg, vridit och vänt på orden. Men nu har jag slarvat bort det. Det handlade i alla fall om att

-I relation till sin döda förälder blir man aldrig äldre än man var vid tidpunkten för dennes död.

-Således riskerar man, paradoxalt nog, att inte klippa banden till denne.

-Det kan vara svårt att identifiera och lösgöra sig från värderingar som man "ärvt" efter en förälder man förlorat som barn, eftersom denne inte längre reproducerar sina idéer och utvecklas som människa vid ens sida. Det kan finnas ett stort inre motstånd mot att inse att man faktiskt tycker att en del sidor hos en död förälder var rätt ruttna.

-Man har ingen att bråka med, bolla med, diskutera med. Föräldern lever bara vidare som en internaliserad röst, ett stagnerat eko. När man inte har en farsa av kött och blod att banka på finns risken att man börjar banka på sig själv.

Hoppas någon förstår vad jag menar. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar